Mitt liv i korta drag

...eller lögn för er som vill de. Jag menar jag känner ju knappast 6933 människor? Och om jag gjorde det så tror jag inte att samtliga skulle googla mig varje månad. Alltså klassar jag härmed alla facebook applikationer som lögn!

Om jag varit en trogen troende till katolska kyrkan skulle jag troligen brinna ganska ordentligt i skärselden inom ett par år. Uppfyller nämligen en av de sju dödssynderna ganska ordentligt för tillfället. Men can you blame me?!

Afrodite befinner sig i självaste Grekland på en segelbåt som jag fick frågan om jag ville följa med på.
-> Men passade inte så super nu när jag måste börja spara till min jorden-runt-resa.

Skulle även befunnit mig på en segelbåt runt Karibien ungefär vid detta tillfälle om inte min kära moder förbjudit mig att flytta till Stockholm för att lära marinbiologi!

FÅR MAGKNIP!!!!!!!

Ingenting finns inte. "Nej självklart inte" säger ni. "Det är ju ingenting."
Men vad jag menar är att Ingentinget i sig inte finns.

Kan du tänka dig ett absolut Ingenting? Nej, jag trodde inte det. Hur skulle ett totalt Ingenting se ut?
Inget levande kan föreställa sig det, vi har verkligen ingen aning.
Vi kan inte föreställa oss ett absolut ingenting, för att det inte finns fakta om det.

Filosofen Demokritos ansåg att allt består av atomer. Allt är atomer, det är den minsta beståndsdelen. Så om Ingenting skulle finnas, skulle det bestå av atomer, och därför vara någonting.
Filosofen Platon ansåg att allt hade en fullkomlig, perfekt idé i en idévärld. Den perfekta idén av Ingenting måste ju vara det totale Ingenting, och det fanns väl inte?
Filosofen Aristotoles ansåg att allt som existerar har en form, men om Ingenting har en form, ja då är det någonting.

Vad fanns innan Big Bang? Vad fanns innan Gud skapade världen? Erat svar är "ingenting". Men någonting måste ha blivit Big Bang, och Gud måste ha funnits innan han skapade världen.
Ni säger att Ingenting finns. Bara meningen i sig är motsägande. Finns det, så är det ju någonting, alltså inte Ingenting.
Så säg inte "äsch, det var ingenting", för det var det visst.

kärlekstrassel hit
brustna tonårshjärtan dit
mest är allting skit

Jag hatar ordet "perfekt".

Va är det egentligen?

Är det när man har två barn en man och ett bra jobb?

Eller när man tränar varje dag är smal och äter sunt?

Är det när storlek 24 på en tröja från HM passar?

Eller när man får MVG på ett prov?

Är det såna saker som gör att man blir perfekt?

Kan man va perfekt?

Eller är det bara ett ord för nåt som inte går att uppnå?

Jag hatar ordet "perfekt".

När slutade vi använda vårt förnuft?

Förnuftet var en tid det viktigaste hos människan, det ansågs att vår moral styrdes av förnuftet. Det är den del av oss som tänker självständigt. Idag ser verkligheten annorlunda ut, vi tänker mindre och mindre själva. Om man idag inte vet hur man ska lösa ett problem finns det alltid information till lösningar, T.ex. om man inte vet hur man ska uppfostra sina barn finns det en expert som berättar hur man ska göra. Om man inte äter rätt, motionerar rätt, klär sig rätt, har ett fult hem till och med ett yttre som inte är rätt så finns de där, experterna, redo att rädda oss från oss själva. 
      

Men bidrar inte det till en form av lathet? Att vi inte längre orkar fråga oss själva vart sanningen ligger? Eller att vi inte vågar lita på oss själva? Utvecklingen om människans tänkande gick uppåt och framåt ända tills nu. Vi tror att vi tänker men vi fokuserar på fel saker. Oftast handlar våra liv om att bli lyckade och omtyckta. Alla vill synas och den nya bloggtrenden visar på att vi endast existerar när vi syns och hörs av någon annan. Det är en ständig kamp om den lilla platsen i rampljuset. Och får någon den, uppstår avundsjuka och en jakt på fel inleds för den som faktiskt vågar stå ut.
       

Jag kom att tänka på detta genom en diskussion som uppstod i skolan. Vem är det som avgör om man är någon? Förr var det gud. Bara gud såg en så fanns man. Men hur är det idag? Är media vår nya gud? Något som växer sig allt större är konsumtionen, människorna i ett samhälle måste hållas nöjda. Genom att vi kan konsumera mycket tror vi att vi har vad som krävs för att få lycka. Om människan inte kunde konsumera skulle de börja göra andra saker som inte passar in i samhällets tänkta ramar, som att tänka till exempel. Vi kanske skulle ägna mer tid åt konst, att skapa, att förstå att vi har en viss struktur som leder oss dit vi ska. Vi har väldigt lite makt i våra egna liv och när människan är upptagen av att göra konsumtionsval orkar hon inte längre göra andra val. 
      

Envägskommunikationen bidrar till att vi blir mer och mer avtrubbade. Slår jag på nyheterna, får jag information där jag bara tar in. Hur ofta ventilerar man det som hamnar på näthinnan? Reaktionerna, vart tar de vägen? Först talas det om något mycket allvarligt som krig och mord, för att sedan handla om något kanske rent av roligt, eller absurt. Det är inte konstigt att vi sakta förvandlas till maskiner som är tänkta att inte reagera. Jag kan tycka att det vore intressant att införa det offentliga rummet igen. Coffee house kulturen, där man träffas på caféer och talar om det som har hänt, läser tidningar och böcker tillsammans. På antikens tid fanns det en träffpunkt dit alla som hade något att säga gick, de satt där och utbytte tankar med varandra. Det tror jag att människan idag behöver. 

Vi kan lösa så mycket med våra egna resurser. Det finns inte ett enda rätt sätt, utan många!

Om du får välja 3 saker som du skulle ta med dig på en öde ö, vad skulle det vara?

Den frågan får, iallafall jag, ofta. Om det inte är av kompisar eller någon skol uppgift så är det sådant som Internet regristreringar vill ha reda på, av någon konstig anledning.

Många förväntar sig att få veta mer om personen ifråga. Kanske vad hon/han gör på fritiden eller vad hon/han vill bli när Hon/han blir stor.

Om jag skulle hamna på en öde ö, med 3 saker, och om jag skulle välja saker som berättar vem jag är och vem jag vill bli...Så skulle listan bli.

1 penna
1 innebandyklubba
1 modetidning

Men vem vill spela innebandy, då man ändå bara blir törstig?
Vem vill skriva fina ord då de ändå spolas bort av havet?
Och vem vill tänka på sitt utseende då man ändå håller på att tyna bort?

Istället skulle jag vilja ha med ett fotografi på mina vänner och familj.
1 Penna och 1 papper...

Men då skulle jag lika gärna kunna ta med ett rep och hänga mig själv...

Så om man varit smart skulle man ta med sig 1 båt, 1 hink vatten och mat.
Men hur stor är chansen att man hittar hem? Hur stor är chansen att det inte börjar storma?
Och hur stor är chansen att maten och vattnet räcker?

Frågan "Om du fick ta med 3 saker till en öde ö, vad skulle det då vara" hatar jag!

För det finns inget klokt svar. Ska man ljuga? Eller tala sanning?
Jag vet att det bara är en fråga, men om man blir tillfrågad för många gånger, kanske livet missuppfattar allting, och en dag, vaknar man kanske upp, ensam ute på en öde ö...Med saker som man lika gärna kunnat klara sig utan...