oavgörande ögonblick
Själva grejen med ögonblick i livet är att det är vissa ögonblick som är svåra att glömma. De livsavgörande ögonblicken gällande ett förfluget ord eller en felblick kan ha oansade konsekvenser för den kommande framtiden.
Därför funderar jag just kring dilemmat med de minst oavgöranade ögonblicken utspelar sig, för de är väl de viktigaste?
Det kan vara ett sånt ögonblick när man inser att man inte haft beanisesås stående i skafferiet på minst ett halvår, när det behövs är det borta. Det avgör inte mitt liv men ger en anledning att hitta en ny utväg för vad jag ska äta till schitzeln.
I ett helt liv borde de små obetydliga ögonblicken ge ett bestående dilemma för framtiden och konsekvensen för framtiden.
Det är som att alltid vara närvarande på en teaterscen, det är det viktiga men inte det mest kritiska, det kritiska är att jag vägrar vara närvarande i verkligheten när de livsavgörande besluten tas och jag finner mig själv stående med den tomma känslan av att: "Här BORDE jag ha varit närvarande". Det är ett ganska okomplicerat svar på den frågan. Jag vågar inte vara allt för närvarande i verkligheten.
Jag har aldrig vunnit på det, dessutom är jag den som avskyr att förlora avsett vad det handlar om.
För att återknyta till de om oavgörande ögonblick finner jag mig alltid vilja välja annorlunda för det kan visa sig vara avgörande.
Därför funderar jag just kring dilemmat med de minst oavgöranade ögonblicken utspelar sig, för de är väl de viktigaste?
Det kan vara ett sånt ögonblick när man inser att man inte haft beanisesås stående i skafferiet på minst ett halvår, när det behövs är det borta. Det avgör inte mitt liv men ger en anledning att hitta en ny utväg för vad jag ska äta till schitzeln.
I ett helt liv borde de små obetydliga ögonblicken ge ett bestående dilemma för framtiden och konsekvensen för framtiden.
Det är som att alltid vara närvarande på en teaterscen, det är det viktiga men inte det mest kritiska, det kritiska är att jag vägrar vara närvarande i verkligheten när de livsavgörande besluten tas och jag finner mig själv stående med den tomma känslan av att: "Här BORDE jag ha varit närvarande". Det är ett ganska okomplicerat svar på den frågan. Jag vågar inte vara allt för närvarande i verkligheten.
Jag har aldrig vunnit på det, dessutom är jag den som avskyr att förlora avsett vad det handlar om.
För att återknyta till de om oavgörande ögonblick finner jag mig alltid vilja välja annorlunda för det kan visa sig vara avgörande.
