Mitt liv i korta drag

jag ser in i din farliga levande blick
vet att jag när som helst kommer falla ännu längre ner i något djupt och olägligt,
något som ligger fel i tiden
snart är du borta

 

letar efter din hand i dimman
precis som om jag inte litade på att ödet finner den hand som är skapad för att fånga min
utan inblandning
hittar inte det jag söker

 

du säger mycket som lämnar mig med tvivel och trots att jag vunnit högvinsten
känner jag mig som en förlorare här i den grå staden
studerar mänskliga beteenden men förstår mig inte på mig själv
vem rättar uppsatsen om min verklighet?

 

du kommer lämna nu
ett kallt vinter Sverige där snön ligger på gatorna
och männsikor andas ut frostig imma

 

jag har ramlat fram under suddiga stunder av mitt liv
vad jag försöker säga är att jag kanske inte alls vet vad jag pratar om
att spekulera
att andas ut och sedan in igen
att leva
här och nu
ses vi någonsin igen eller smälter minuterna tillsammans in i det förgångna och stannar där?

 

de säger att det finns mängder av pojkar som dig i björkarnas stad vill ha
men jag har ingen tillgång till empirisk studie som visar motsatsen
men ibland måste vi lyssna på något som kommer inifrån oss själva och tro på det
men samtidigt
vem har fel?
vem har rätt?
vem gör rätt?
vem gör fel?

 

att föra en monolog med sitt inre
frågar vi inget
får vi ingenting veta
och konstaterar vi inget
kan vi inte dra några klara slutsatser

den ända slutsatsen jag kan dra nu är att jag vet att jag är en idiot som inte gör något,
men samtidigt känns det så rätt. jag tror jag fortsätter som förut... snart är du borta

Nu när mitt rum nästan snart är klart så har jag äntligen fått flytta ut alla mina grejer ur min lillebror rum. det jag inte tänkt på innan är hur fort lite damm samla och bildar dammråttor. När jag tog ut mina grejer låg det ifs dammelefanter där och spökade. Det fick mig att tänka på hur stora dammklumpar man måste ha lyckats samla på sig hos alla dom man en gång kände men som man liksom glömde bort. Det kan väl inte vara allt för bra för astman. Det kanske är därför alla old people alltid snackar om den där jävla astman. Fast vem vet, det kan ju bero på att de har så sneda ryggar så de helt enkelt inte orkar böja sig ner och ta bort elefanterna bakom soffan?


hur som helst, tiden går sjukt fort. Känns som det var igår allt som hände tidigare hände :P egentligen är det konstigt att man kommer ihåg allt som hänt i sitt liv, eller allt i stora drag kanske är en mer exakt förklaring. Jag läste någonstanns att alla celler i kroppen byts ut vart 8:onde år. Fast hjärncellerna kanske inte räknas till det, jag går ju bara natur så har inte så bra koll. Men om det nu skulle vara så att dom faktiskt byttes ut, skulle jag tro att jag var 8 år nu då :) rätt nice, var väl typ då jag var och knackade på emmas dörr och sa "Hallå!?!" :) *kyyssssssss



Bakrundsdansare till slagerhits på nyår var kanske jag och Rasmus bäst på!?