vardagsmat för missa, men jag mår illa

vi kan göra vad som helst,
men ändå sitter vi stilla
och tittar ut genom fönstret
kollar mailen igen,
lyssnar efter ljud i trappuppgången
och hoppas
att kaffet snart är klart

vi tänker på igår och imorgon
som om det vore precis som vanligt.
"varje dag är den andra olik" ska det ju vara...
så är det inte oftast.
"så är det aldrig", säger någon.
säger jag

vi läser böcker om människor som lyckas
jag tittar på skit-tv om snyga tjejer och svinrika män
i tidningen står det om gubben som vann några miljoner
i skallen känner jag mig mindre och mindre
mer och mer obetydlig, som om jag inte vore något värt
eftersom jag inte syns lika mycket som många andra.

påverkad utan vilja av media
sjuk av kvällstidningar
lägger jag mig ner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0