Det finns ett mörker som du inte kan hantera
en famn du inte hittar,
vilsen i ett universum av osäkerhet
känslor som ser dina rädslor
innan du själv gör det
och det skrämmer dig
Du är livrädd för sprickorna i din själ
revorna i dina drömmar
och alla ärr som växer och gräver sig djupare
i din hud, din själ och dina drömmar
glömda gryningar finns bakom varje hörn
och sanningar i form av tusentals ord
som du kan analysera
fram till soluppgången börjar trösta
och viska ord som reparerar lidandet
som tårarna tatuerat in
på dina solbrända kinder
Kaoset är den enda som
famlar, ramlar, snubblar genom mörkret
för att nå din hand,
det är åtminstone en beröring
i ett universum där du saknar
allt vad trygghet och stabilitet heter
Du försöker stå upp
utan någon som förstår dina hjärtslag
och som vet varför dina tårar leker vattenfall på kinderna,
det finns ingen som kan tyda dina leenden
och få ditt brustna hjärta att slå,
det finns inga händer som kan röra dig
så din hud börjar leva igen
och det finns inga blickar i världen
som kan se på dig när du lever
och när du är på väg att ge upp
Du vet att du ensam måste klättra över varje hinder
torka dina egna tårar
laga dina känslor som river upp alla sömmarna
och motarbetar dina försök att laga och reparera,
du vet att hur snabbt du än jobbar
så kan du inte hindra alla sprickor från att bli större
Vilsen i ett stort universum med oregelbunden skymning
och vägkorsningar i varje hörn
klarar du dig inte ensam,
hur mycket du än försöker att hålla dig på vägen
och inte falla ner i alla diken som gömmer sig
bakom dina ögonlock
