När slutade vi använda vårat förnuft?
Förnuftet var en tid det viktigaste hos människan, det ansågs att vår moral styrdes av förnuftet. Det är den del av oss som tänker självständigt. Idag ser verkligheten annorlunda ut, vi tänker mindre och mindre själva. Om man idag inte vet hur man ska lösa ett problem finns det alltid information till lösningar, T.ex. om man inte vet hur man ska uppfostra sina barn finns det en expert som berättar hur man ska göra. Om man inte äter rätt, motionerar rätt, klär sig rätt, har ett fult hem till och med ett yttre som inte är rätt så finns de där, experterna, redo att rädda oss från oss själva.
Men bidrar inte det till en form av lathet? Att vi inte längre orkar fråga oss själva vart sanningen ligger? Eller att vi inte vågar lita på oss själva? Utvecklingen om människans tänkande gick uppåt och framåt ända tills nu. Vi tror att vi tänker men vi fokuserar på fel saker. Oftast handlar våra liv om att bli lyckade och omtyckta. Alla vill synas och den nya bloggtrenden visar på att vi endast existerar när vi syns och hörs av någon annan. Det är en ständig kamp om den lilla platsen i rampljuset. Och får någon den, uppstår avundsjuka och en jakt på fel inleds för den som faktiskt vågar stå ut.
Jag kom att tänka på detta genom en diskussion som uppstod i skolan. Vem är det som avgör om man är någon? Förr var det gud. Bara gud såg en så fanns man. Men hur är det idag? Är media vår nya gud? Något som växer sig allt större är konsumtionen, människorna i ett samhälle måste hållas nöjda. Genom att vi kan konsumera mycket tror vi att vi har vad som krävs för att få lycka. Om människan inte kunde konsumera skulle de börja göra andra saker som inte passar in i samhällets tänkta ramar, som att tänka till exempel. Vi kanske skulle ägna mer tid åt konst, att skapa, att förstå att vi har en viss struktur som leder oss dit vi ska. Vi har väldigt lite makt i våra egna liv och när människan är upptagen av att göra konsumtionsval orkar hon inte längre göra andra val.
Envägskommunikationen bidrar till att vi blir mer och mer avtrubbade. Slår jag på nyheterna, får jag information där jag bara tar in. Hur ofta ventilerar man det som hamnar på näthinnan? Reaktionerna, vart tar de vägen? Först talas det om något mycket allvarligt som krig och mord, för att sedan handla om något kanske rent av roligt, eller absurt. Det är inte konstigt att vi sakta förvandlas till maskiner som är tänkta att inte reagera. Jag kan tycka att det vore intressant att införa det offentliga rummet igen. Coffee house kulturen, där man träffas på caféer och talar om det som har hänt, läser tidningar och böcker tillsammans. På antikens tid fanns det en träffpunkt dit alla som hade något att säga gick, de satt där och utbytte tankar med varandra. Det tror jag att människan idag behöver.
Vi kan lösa så mycket med våra egna resurser. Det finns inte ett enda rätt sätt, utan många!
Men bidrar inte det till en form av lathet? Att vi inte längre orkar fråga oss själva vart sanningen ligger? Eller att vi inte vågar lita på oss själva? Utvecklingen om människans tänkande gick uppåt och framåt ända tills nu. Vi tror att vi tänker men vi fokuserar på fel saker. Oftast handlar våra liv om att bli lyckade och omtyckta. Alla vill synas och den nya bloggtrenden visar på att vi endast existerar när vi syns och hörs av någon annan. Det är en ständig kamp om den lilla platsen i rampljuset. Och får någon den, uppstår avundsjuka och en jakt på fel inleds för den som faktiskt vågar stå ut.
Jag kom att tänka på detta genom en diskussion som uppstod i skolan. Vem är det som avgör om man är någon? Förr var det gud. Bara gud såg en så fanns man. Men hur är det idag? Är media vår nya gud? Något som växer sig allt större är konsumtionen, människorna i ett samhälle måste hållas nöjda. Genom att vi kan konsumera mycket tror vi att vi har vad som krävs för att få lycka. Om människan inte kunde konsumera skulle de börja göra andra saker som inte passar in i samhällets tänkta ramar, som att tänka till exempel. Vi kanske skulle ägna mer tid åt konst, att skapa, att förstå att vi har en viss struktur som leder oss dit vi ska. Vi har väldigt lite makt i våra egna liv och när människan är upptagen av att göra konsumtionsval orkar hon inte längre göra andra val.
Envägskommunikationen bidrar till att vi blir mer och mer avtrubbade. Slår jag på nyheterna, får jag information där jag bara tar in. Hur ofta ventilerar man det som hamnar på näthinnan? Reaktionerna, vart tar de vägen? Först talas det om något mycket allvarligt som krig och mord, för att sedan handla om något kanske rent av roligt, eller absurt. Det är inte konstigt att vi sakta förvandlas till maskiner som är tänkta att inte reagera. Jag kan tycka att det vore intressant att införa det offentliga rummet igen. Coffee house kulturen, där man träffas på caféer och talar om det som har hänt, läser tidningar och böcker tillsammans. På antikens tid fanns det en träffpunkt dit alla som hade något att säga gick, de satt där och utbytte tankar med varandra. Det tror jag att människan idag behöver.
Vi kan lösa så mycket med våra egna resurser. Det finns inte ett enda rätt sätt, utan många!
Kommentarer
Trackback
