Meningsfullhet och meningslöshet
Känslorna skiftar så fort att jag bli vimmelkantig.
Jag är glad, jag är arg, jag är trött och jag är ledsen,
allt inom loppet av några få minuter.
Jag är nöjd och missnöjd, på samma gång.Ena stunden är det helt okej att vissa saker kommer att ske senare. Jag har ju annat att göra.
Efter det förstår jag inte vad jag ska ta mig till om det inte händer nu, på en gång.
För då tänker jag på allt jag inte har att göra och allt jag saknar.
Så underligt att somligt ena stunden kan betyda så mycket, för att i nästa stund vara glömt. Gömt någonstans långt bak i minnet.
Personer som händelser.
Som det egentligen är med allt och alla i min närhet, förutom de få människor som för alltid finns etsade i min hjärna och mitt hjärta. De som jag älskar.
Men alla andra som under en tid kan spela en stor roll blir efter en stunds tystnad lika betydelsefulla som drömmar, fantasier. Jag kanske inte glömmer dem. Men jag kommer heller inte kämpa med näbbar och klor för att behålla dem i mitt liv.
Istället klinkar jag en melodi på min gitarr, skriver en text och funderar lite. Borde jag ha gjort annorlunda?
Men jag kommer alltid fram till samma sak, gjort är gjort, vissa saker är värda att kämpa för, andra inte.
I slutänden visar det sig om jag valt rätt eller fel, eller om det var helt betydelselöst. Förhoppningsvis går misstagen att rätta till. Men jag tro fullt och fast på en sak.
Everything happens for a reason.
För gör det inte det, är inte allt då väldigt meningslöst? So to speak.
