Det är kaos som gäller iår
Ni tror att ni gör revolution med era drömmar.
och jag hänger lydigt på, låtsas oxå att det jag känner, det vi gör är unikt och nyskapande när det egentligen är samma jävla saker som varje 17-årig generation känner och gör.
Vi lever på 2000-talet en tid då det inte längre behövs några revolutioner
- för allt är ändå redan dödsdömt speciellt människorna.
Men hallå, vad säger ni Ska vi göra revolution? Skära sänder våra kroppar, klä av oss nakna, samlas på våra städers torg för att skrika och sedan plåstra om varandra så vi kommer ihåg ord som
ömhet.närhet.gemenskap.empati.försoning
och det vackraste
renaste
kärleken.
Det ska vara enkelt. Bara ansikte emot ansikte och ingen datorskärm, tv-program, fotbollsträning, eller tiotusen svältande afrikanska barn emellan. Vi måste komma ihåg hur det var när det bara var vi.
(*Mina strumpor är blåare än himelen
och jag är mycket mindre än mina stora ord.)
