Mitt liv i korta drag

Förändring är när hjärtat slår i andra riktningar än drömmarna du haft
oväxling är när vinden blåser och ditt hår byter bena
familj är när du nämns i dödsannonsen
kärlek är att ligga med någon som tycker om att ha dina skor ståendes i hallen

Bekantskap är när du blir tillagd på facebook
vänskap när du fyller i någons luckor och bjuder på popcorn
fördomar är veta att alla kommer att dö
att vara fördomsfull är att vara rädd

Begravning är när du tar avsked
skratt är när du skriver en melodi
oföränderliga är de tankebanor du tänker att du måste sluta tänka
nederlag är när du inte kan acceptera det oföränderliga
harmoni är en dag då alla du äskar har god hälsa och har sovit minst åtta timmar

Vinst är att lyckas acceptera det du inte kan förändra
konflikt är när du och jag inte delar samma vokabulär
drömmar är välja förhållningssätt till din framtid
livet är allt i denna text
och döden är dess enda punkt. 

Välkommen till världen, det finns visst mycket att se. Allting är nytt och framställt bara för idag. Lev ut ditt liv till max för morgondagen kanske inte kommer ändå. Och om den nu gör det så är det ju ingen som kommer att tacka dig för saker du inte gjort när du är 60 och blickar tillbaka på allt. Dagarna förtjänar inte att bara slösas bort, för dom är ju faktiskt skapade för bara dig!

Ta ingenting i världen för givet. Och lev  livet dag för dag, morgondagen är bara ett löfte, och löften blir ju brutna varje dag. Är du redo för världen? Redo att omfamna hela skapelsen, hålla den i din hand och veta att du lever på grund av en sjukt bra anledning? Det här är ditt liv, är du den du vill vara? Du har ingen tid att förlora!

för idag är all tid du får och idag är

This is your life
Are you who you want to be
You have no time to waste
Cause today is all you got
And today is all you'll ever have

Min maskin-robot-vän talar från sin kunskap, säger att imponerande är synd,
Men också att berusningar kan känna mig .

En egen-ensam vandrar snabbast, och sover medvetet .

Så fint menar min sjömans-man, att du omfamnas av imperfektion,
Ändå ser han det mesta genom sin tobaksrök .

Ingeting-pastellen bara ser ut, undrar om den borde känna efter .

Akrobatiska drömmar du sliter på, utbrister en färg-disney-affisch,
och en karaktär verkar att fira sitt Femtioende strålkastar-år .

Den Tobaks-förklädde cowboyen utan revovler, tänker på om min vetenskap är okej,
Men bara för att sedan påstå hur viktigt det är med vapen-lycka .

Egen-ensam saknar ingen själv-egenhet, drömmarna akroberar fram en pastell-vän,
Berusningar får sällskapa, tavlor får förnöja...tills att allt Imponerar igen

Austronautandas

det är så vi nästanlever

i våra gröna ta-mig-härifrån-rum.

där -> inga drömflickpojkvänner lyser upp

med sina colgate-leenden.

ingen yttre kommer-aldrig-komma-dit-rymden

existerar ...

och

de där ögonen, man JÄTTESAKNAR!

de spricker, ja, som en tuggumibubbla,

då man tar i för mycket och vaknar.

på måne/VS/ensamhet-rummet

fast

det finns alltid en stormarknad,

där vi (kan) handlar, hela

livspaketet

till rätt pris.

(det är rea och himmelskt trängsel)

väggfärg för gratisbilligt

fast det hjälper ju inte

om man inte har en sån där drömpensel

som är toomuchmoneyforme.

så jag frågar dig,

JA DIG! med bruna skor

och allt detta jag kan ligga sömnlös för.

låna ut din? (pensel.. krita, vad du än har)

och

måla mina hundögon

på din jagvillhalista

helst med bläck

eller färg eller rista in det i sten

så det jävligtmycketsyns

nästan glänser

för att

jag vill också prova på

att sväva fritt

i den där yttrerymden.

austronautandas

i en färgglad raket,

på väg till något mer

söndersockrad verklighet
rövknullade drömmar
förstora skopor mörker
i en surrealistisk värld
som jag tycks leva i

andas avgaser och spy sanningar
om man tror på något bättre
något mer
man tilllåts drömma rövknullade drömmar
är det min värld?

jag tror på rekarnation
det gör han med!
han säger att han tror jag levt många liv
gör då ett till liv så stor skillnad?

Ne mitt liv tog faktiskt en liten vändning idag när jag var på
Skarinska med min gamla högstadie klass. Sjukt roliga
människor som jag nästan inte sett sen vi gick ut. Sen
kanske världens sötaste kille där som jag fick sitta och
flörta med, så vem du nu än är kan du ju alltid höra av dig ;)

xoxo

 

vi kan göra vad som helst,
men ändå sitter vi stilla
och tittar ut genom fönstret
kollar mailen igen,
lyssnar efter ljud i trappuppgången
och hoppas
att kaffet snart är klart

vi tänker på igår och imorgon
som om det vore precis som vanligt.
"varje dag är den andra olik" ska det ju vara...
så är det inte oftast.
"så är det aldrig", säger någon.
säger jag

vi läser böcker om människor som lyckas
jag tittar på skit-tv om snyga tjejer och svinrika män
i tidningen står det om gubben som vann några miljoner
i skallen känner jag mig mindre och mindre
mer och mer obetydlig, som om jag inte vore något värt
eftersom jag inte syns lika mycket som många andra.

påverkad utan vilja av media
sjuk av kvällstidningar
lägger jag mig ner.

jag tänker inte ljuga, för jag kallar väl det aldrig ljuga. jag har aldrig ljugit, alltid talat halva sanningen, eller kanske luras ibland. hur som helst ska jag inte göra någonting av det. det ska vara ärlighet nu, och visst skrämmer det? när man står mitt i december-sverige och tvingas att vara ärlig och tråkig och dö lite halvt som människa varje gång man låtsas vara glad åt att det snöar.

 

hur som helst, jag tänker vara ärlig. fan vad mycket roligt du har framför dig. fan vad kul du kommer ha, och aldrig aldrig aldrig kommer du nog leva så mycket som nu. så passa på för all del, för fan, vad mycket vatten du kommer ta dig över huvudet. fan vad många människor som du kommer dra till nytta, fan vad många du kommer såra, fan vad många hjärtan du kommer slå sönder om man nu ska prata om hjärtan. men fan vad kul det kommer bli.

 

vi hade kunnat vara samma, du och jag. fast du är fyra månade för sent och du har allt det där framför dig som gjorde att livet man lever efteråt inte ens är värt att vara sugen på.

 

men tänk inte på det nu, för all del. man lever väl bara en gång, trots allt? och jag tänker inte dömma, och jag tänker inte ljuga. men när du har levt klart livet du bara lever en gång kommer allt att falla samman, men jag kommer inte dömma dig då. för du kommer behöva mig mer än någonsin, och jag ska hålla din hand alla dem nätterna du kommer ångra att du tog fel beslut på vägen.

 

och jag är övertygad om att du kommer tvivla och undra om det verkligen var värt det. och jag vet att det kommer ta fyra dagar tills du inser att du gjorde fel redan från start.

och jag tvivlar inte på att det kommer ta fem dagar tills du inser att, fan, det var nog jävligt värt det ändå.

 

Och -och- men så om sanningen ska fram så ska jag nog inte skylla allt på mamma...

I media berättar dom att du är maktlös.
Du är försvarslös.

Jag bryr mig inte om din IQ EQ eller hur hög siffra du ger sken av att ha på din inre cpu.
Det är en lögn för att tvinna och vrida att deformera en tyst åsikt på varje tryckt sida.

Du behöver ingen religion du behöver in stat ingen ideologi för att veta vem du är inuti.
Gör dig fri.

Du tror du aldrig blivit manipulerad.
Men det finns alltid en yttre gräns på en illusion och du kommer hitta den om du söker för den är skapad av en mänskligt begränsad person.

Frågan du bör ställa dig är vem som tjänar på att dom säljer det till dig.
Är det verkligen det bästa för mig?
En begränsad tid på ett klot i yttre rymden du har bara ett liv.
Tänker du verkligen gå i leden av människor som smider kedjor av saliv?

Kronverket på åsiktsfrihet.
Är du fritt ska få välja din egen identitet.

Gruppbehov och revir.
Image och stoltheten inför dig själv.
Släpp slöjan släpp alla krav.
Är du verkligen fri om du går någon annans ärenden som en frivillig slav?

Människan fanns före alla symboler och döda människor böcker och ideologi.
Stanna upp bestäm vem du är och gör dig fri.

Idag är en sådan dag

När det är underbart

att vara jag.

Solen skiner

Snön faller

Förväntningarna stiger

Trots det

Lyckas du ändå

Få mig att falla.

 igen.

Känslorna skiftar så fort att jag bli vimmelkantig.

Jag är glad, jag är arg, jag är trött och jag är ledsen,
 allt inom loppet av några få minuter.

Jag är nöjd och missnöjd, på samma gång.

Ena stunden är det helt okej att vissa saker kommer att ske senare. Jag har ju annat att göra.

 

Efter det förstår jag inte vad jag ska ta mig till om det inte händer nu, på en gång.
För då tänker jag på allt jag inte har att göra och allt jag saknar.

 

Så underligt att somligt ena stunden kan betyda så mycket, för att i nästa stund vara glömt. Gömt någonstans långt bak i minnet.
Personer som händelser.

 

Som det egentligen är med allt och alla i min närhet, förutom de få människor som för alltid finns etsade i min hjärna och mitt hjärta. De som jag älskar.

Men alla andra som under en tid kan spela en stor roll blir efter en stunds tystnad lika betydelsefulla som drömmar, fantasier. Jag kanske inte glömmer dem. Men jag kommer heller inte kämpa med näbbar och klor för att behålla dem i mitt liv.

 

Istället klinkar jag en melodi på min gitarr, skriver en text och funderar lite. Borde jag ha gjort annorlunda?
Men jag kommer alltid fram till samma sak, gjort är gjort, vissa saker är värda att kämpa för, andra inte.

 

I slutänden visar det sig om jag valt rätt eller fel, eller om det var helt betydelselöst. Förhoppningsvis går misstagen att rätta till. Men jag tro fullt och fast på en sak.
Everything happens for a reason.

 

För gör det inte det, är inte allt då väldigt meningslöst? So to speak.

Ni tror att ni gör revolution med era drömmar. 

och jag hänger lydigt på, låtsas oxå att det jag känner, det vi gör är unikt och nyskapande när det egentligen är samma jävla saker som varje 17-årig generation känner och gör.

Vi lever på 2000-talet en tid då det inte längre behövs några revolutioner

- för allt är ändå redan dödsdömt speciellt människorna.

Men hallå, vad säger ni Ska vi göra revolution? Skära sänder våra kroppar, klä av oss nakna, samlas på våra städers torg för att skrika och sedan plåstra om varandra så vi kommer ihåg ord som

ömhet.närhet.gemenskap.empati.försoning

och det vackraste 

renaste

kärleken.

Det ska vara enkelt. Bara ansikte emot ansikte och ingen datorskärm, tv-program, fotbollsträning,  eller tiotusen svältande afrikanska barn emellan. Vi måste komma ihåg hur det var när det bara var vi.

(*Mina strumpor är blåare än himelen
och jag är mycket mindre än mina stora ord.)

Jag vill lära mig dansa, dansa i regnet, dansa till glad musik i dammet på roskilde. Jag vill äta glass, god glass med jordgubbsmak som kostar mer än jag har och innehåller fett jag inte behöver. Jag vill ligga i flera timmar få komma ge orgasm gärna tusen gånger sedan skeda hela natten morgonen eftermiddagen minst ett dygn kanske två.

Jag vill ha ett jobb gärna bara några timmar om dagen helst ett roligt. Ett jobb med hög lön och trevliga människor, ett jobb som gör mig känd.

Jag vill kunna sjunga, sjunga bra gärna häftigt och rappa snabbast bäst. Skapa musik som får mig att gråta och dig att gråta. Musik folk vill älska och älska till.

Jag vill måla vackra tavlor, episka tavlor som säljs för miljoner på auktionsfirma 200 år efter min död inte innan. Jag vill teckna, teckna bra kanske fyndigt, göra serier åt DN om åldersångest, ensamhet och fylla. Svart humor som får några att skratta och många att skrika.

Jag vill regissera film och göra huvudrollen eller alla roller gärna samtidigt så som Peter Sellers. Det ska vara svartvitt eller helt i rosa alla ska älska för ingen kan ju filma så som jag.