Mitt liv i korta drag

när tillvaron känns som ett krämfärgat väntrum
kyligt, sterilt, trivialt
nertyngd och pressad som världsmassans centrum
och allt känns så tomt och banalt

du får en på fötter som en dansvänlig låt
och svänger en om från misär
du fattar och godtar ett ärligt förlåt
du lyssnar och finns alltid där

du är värd hela världen
för dina nyttiga råd
du är värd hela världen
för dina hjärtliga dåd
du är värd hela världen
för dina ärliga svar

du och jag emot världen
ett radarpar

när jag blir för less och behöver en paus
stämmer du in i mitt gnäll
när världen går under och allting är kaos
är du lugn nog att ge mig en smäll

så sansad och rak men så ung och naiv
så smart men så dumdristigt god
en aning nervös men på sikt positiv
jag beundrar ditt mål och ditt mod

du är värd hela världen
för din plan och metod
du är värd hela världen
för ditt tålamod
du är värd hela världen
och allt som jag har

du och jag emot världen
ett radarpar

Det finns en stress där ute som jag inte vill ta del utav

Jag står i kön och saknar någon att tala med
Du står före mig i kön
och svär
över att hon talar med kunden
inte gör sitt jobb, att han inte börjat packa
försvunnit därifrån

Jag kör därifrån och ligger snällt precis över det tillåtna
Du är bilen bakom mig
Grimaserar illa, då tiden inte vill stå still
då du vill accelerera, med öppen ruta
och spränga ljudvallen

Det finns en stress i mig som ni inte får ta del utav
Jag ser mig i spegeln och ser att jag måste förändras
för att kunna åldras med skönhet
som andra kvinnor

Men det finns en skillnad, mellan dig och mig
och det är att jag behåller den för mig själv
jag låter inte min otillräcklighet gå ut över er

Så tänker nog de flesta, även jag

Skenhelig? Javisst

För jag lever inte som jag lär

För visst svär även jag, ibland
egentligen ganska ofta
Visst grimaserar även jag, ibland
egentligen alltför sällan

Men så är jag faktiskt svensk och

vi tycker om att klaga, att gasa på
Vi tycker inte om att konversera i onödan
Vi vill att saker ska förändras, trots att vi själva bara ser på
Vi tycker om att samla saker på hög, tillfredställa, känna ett jäst självbehag
(vara bakfulla varje söndag)

Och vi tillåter oss att dansa, två gånger om året, runt
ett avkapat missfoster och en utsmyckad fallossymbol
till ren och renrasig grodsån

               

                         

Bit ihop,
andas lugnt min vän.

Morgondagen kommer,
även om den saknas nu.

Solen går upp igen,
även efter evigt mörker.

Bit ihop, andas lugnt, leta fyrkanter i tillvaron, behåll lugnet, min vän.

Fyrkantsandas in i duschen, fyrkantsandas in i kläderna, ta på dig en roll i gestaltpsykologins underbara värld, upp med mungiporna i det där stora leendet som ger dig alla komplimanger.

På med gestaltleendet och fyrkantsandas dig igenom alla fikaraster, kemi lektioner, eller varför inte fysik lektioner, drick en massa kaffe, det hjälper dig.

Gestaltandas dig igenom den trettonde koppen kaffe och bit ihop, det blir alltid sol igen, klockan slår morgon och dagen startar... fly fort!

Fly undan solljuset, fly undan klasskompisar och lärare, ducka undan så ingen ser dig där du smiter iväg bland skuggorna, akta så ingen ser dig på vägen hem, fyrkantsandas igenom filbyten och motorväg, du är snart hemma.

Fyrkantsandas dig igenom hemma, ta det lugnt och
bit ihop - du är snart på skolan igen.

               

               

jag ser in i din farliga levande blick
vet att jag när som helst kommer falla ännu längre ner i något djupt och olägligt,
något som ligger fel i tiden
snart är du borta

letar efter din hand i dimman
precis som om jag inte litade på att ödet finner den hand som är skapad för att fånga min
utan inblandning
hittar inte det jag söker

du säger mycket som lämnar mig med tvivel och trots att jag vunnit högvinsten
känner jag mig som en förlorare här i den grå staden
studerar mänskliga beteenden men förstår mig inte på mig själv
vem rättar uppsatsen om min verklighet?

du kommer lämna nu
ett kallt vinter Sverige där snön ligger på gatorna
och männsikor andas ut frostig imma

jag har ramlat fram under suddiga stunder av mitt liv
vad jag försöker säga är att jag kanske inte alls vet vad jag pratar om
att spekulera
att andas ut och sedan in igen
att leva
här och nu
ses vi någonsin igen eller smälter minuterna tillsammans in i det förgångna och stannar där?

de säger att det finns mängder av pojkar som dig i björkarnas stad vill ha
men jag har ingen tillgång till empirisk studie som visar motsatsen
men ibland måste vi lyssna på något som kommer inifrån oss själva och tro på det
men samtidigt
vem har fel?
vem har rätt?
vem gör rätt?
vem gör fel?

att föra en monolog med sitt inre
frågar vi inget
får vi ingenting veta
och konstaterar vi inget
kan vi inte dra några klara slutsatser

den ända slutsatsen jag kan dra nu är att jag vet att jag är en idiot som inte gör något,
men samtidigt känns det så rätt. jag tror jag fortsätter som förut... snart är du borta

så ska jag aldrig släppa dig.