vi var väl bara svenskar?
Det finns en stress där ute som jag inte vill ta del utav
Jag står i kön och saknar någon att tala med
Du står före mig i kön
och svär
över att hon talar med kunden
inte gör sitt jobb, att han inte börjat packa
försvunnit därifrån
Jag kör därifrån och ligger snällt precis över det tillåtna
Du är bilen bakom mig
Grimaserar illa, då tiden inte vill stå still
då du vill accelerera, med öppen ruta
och spränga ljudvallen
Det finns en stress i mig som ni inte får ta del utav
Jag ser mig i spegeln och ser att jag måste förändras
för att kunna åldras med skönhet
som andra kvinnor
Men det finns en skillnad, mellan dig och mig
och det är att jag behåller den för mig själv
jag låter inte min otillräcklighet gå ut över er
Så tänker nog de flesta, även jag
Skenhelig? Javisst
För jag lever inte som jag lär
För visst svär även jag, ibland
egentligen ganska ofta
Visst grimaserar även jag, ibland
egentligen alltför sällan
Men så är jag faktiskt svensk och
vi tycker om att klaga, att gasa på
Vi tycker inte om att konversera i onödan
Vi vill att saker ska förändras, trots att vi själva bara ser på
Vi tycker om att samla saker på hög, tillfredställa, känna ett jäst självbehag
(vara bakfulla varje söndag)
Och vi tillåter oss att dansa, två gånger om året, runt
ett avkapat missfoster och en utsmyckad fallossymbol
till ren och renrasig grodsån
