Mitt liv i korta drag

Så var det då individualism. Det tror jag inte på. ”Vi föds som original men dör som kopior”... eller tvärtom. När vi föds har vi inga minnen, inga åsikter, ingenting. Hur mycket skiljer vi oss från alla andra små bebisar då?
När vi dör... ja, spelar det över huvud taget någon roll då längre?

Hypnotism.  Läste om Freud. Som hypnotiserade fram människors rätta jag. Jag skulle vilja kunna det. Hypnotisera mig själv lite.

Raseri. Alltid.

Rak. Graf, kan inte ens rita ett rakt streck.

Krokig. Det är vad min teckning blir.

jag tänker inte ljuga, för jag kallar väl det aldrig ljuga. jag har aldrig ljugit, alltid talat halva sanningen, eller kanske luras ibland. hur som helst ska jag inte göra någonting av det. det ska vara ärlighet nu, och visst skrämmer det? när man står mitt i december-sverige och tvingas att vara ärlig och tråkig och dö lite halvt som människa varje gång man låtsas vara glad åt att det snöar.

 

hur som helst, jag tänker vara ärlig. fan vad mycket roligt du har framför dig. fan vad kul du kommer ha, och aldrig aldrig aldrig kommer du nog leva så mycket som nu. så passa på för all del, för fan, vad mycket vatten du kommer ta dig över huvudet. fan vad många människor som du kommer dra till nytta, fan vad många du kommer såra, fan vad många hjärtan du kommer slå sönder om man nu ska prata om hjärtan. men fan vad kul det kommer bli.

 

vi hade kunnat vara samma, du och jag. fast du är fyra månade för sent och du har allt det där framför dig som gjorde att livet man lever efteråt inte ens är värt att vara sugen på.

 

men tänk inte på det nu, för all del. man lever väl bara en gång, trots allt? och jag tänker inte dömma, och jag tänker inte ljuga. men när du har levt klart livet du bara lever en gång kommer allt att falla samman, men jag kommer inte dömma dig då. för du kommer behöva mig mer än någonsin, och jag ska hålla din hand alla dem nätterna du kommer ångra att du tog fel beslut på vägen.

 

och jag är övertygad om att du kommer tvivla och undra om det verkligen var värt det. och jag vet att det kommer ta fyra dagar tills du inser att du gjorde fel redan från start.

och jag tvivlar inte på att det kommer ta fem dagar tills du inser att, fan, det var nog jävligt värt det ändå.

 

Och -och- men så om sanningen ska fram så ska jag nog inte skylla allt på mamma...

I media berättar dom att du är maktlös.
Du är försvarslös.

Jag bryr mig inte om din IQ EQ eller hur hög siffra du ger sken av att ha på din inre cpu.
Det är en lögn för att tvinna och vrida att deformera en tyst åsikt på varje tryckt sida.

Du behöver ingen religion du behöver in stat ingen ideologi för att veta vem du är inuti.
Gör dig fri.

Du tror du aldrig blivit manipulerad.
Men det finns alltid en yttre gräns på en illusion och du kommer hitta den om du söker för den är skapad av en mänskligt begränsad person.

Frågan du bör ställa dig är vem som tjänar på att dom säljer det till dig.
Är det verkligen det bästa för mig?
En begränsad tid på ett klot i yttre rymden du har bara ett liv.
Tänker du verkligen gå i leden av människor som smider kedjor av saliv?

Kronverket på åsiktsfrihet.
Är du fritt ska få välja din egen identitet.

Gruppbehov och revir.
Image och stoltheten inför dig själv.
Släpp slöjan släpp alla krav.
Är du verkligen fri om du går någon annans ärenden som en frivillig slav?

Människan fanns före alla symboler och döda människor böcker och ideologi.
Stanna upp bestäm vem du är och gör dig fri.

Jag hatar ordet "perfekt".

Va är det egentligen?

Är det när man har två barn en man och ett bra jobb?

Eller när man tränar varje dag är smal och äter sunt?

Är det när storlek 24 på en tröja från HM passar?

Eller när man får MVG på ett prov?

Är det såna saker som gör att man blir perfekt?

Kan man va perfekt?

Eller är det bara ett ord för nåt som inte går att uppnå?

Jag hatar ordet "perfekt".

Idag är en sådan dag

När det är underbart

att vara jag.

Solen skiner

Snön faller

Förväntningarna stiger

Trots det

Lyckas du ändå

Få mig att falla.

 igen.

Känslorna skiftar så fort att jag bli vimmelkantig.

Jag är glad, jag är arg, jag är trött och jag är ledsen,
 allt inom loppet av några få minuter.

Jag är nöjd och missnöjd, på samma gång.

Ena stunden är det helt okej att vissa saker kommer att ske senare. Jag har ju annat att göra.

 

Efter det förstår jag inte vad jag ska ta mig till om det inte händer nu, på en gång.
För då tänker jag på allt jag inte har att göra och allt jag saknar.

 

Så underligt att somligt ena stunden kan betyda så mycket, för att i nästa stund vara glömt. Gömt någonstans långt bak i minnet.
Personer som händelser.

 

Som det egentligen är med allt och alla i min närhet, förutom de få människor som för alltid finns etsade i min hjärna och mitt hjärta. De som jag älskar.

Men alla andra som under en tid kan spela en stor roll blir efter en stunds tystnad lika betydelsefulla som drömmar, fantasier. Jag kanske inte glömmer dem. Men jag kommer heller inte kämpa med näbbar och klor för att behålla dem i mitt liv.

 

Istället klinkar jag en melodi på min gitarr, skriver en text och funderar lite. Borde jag ha gjort annorlunda?
Men jag kommer alltid fram till samma sak, gjort är gjort, vissa saker är värda att kämpa för, andra inte.

 

I slutänden visar det sig om jag valt rätt eller fel, eller om det var helt betydelselöst. Förhoppningsvis går misstagen att rätta till. Men jag tro fullt och fast på en sak.
Everything happens for a reason.

 

För gör det inte det, är inte allt då väldigt meningslöst? So to speak.

Ni tror att ni gör revolution med era drömmar. 

och jag hänger lydigt på, låtsas oxå att det jag känner, det vi gör är unikt och nyskapande när det egentligen är samma jävla saker som varje 17-årig generation känner och gör.

Vi lever på 2000-talet en tid då det inte längre behövs några revolutioner

- för allt är ändå redan dödsdömt speciellt människorna.

Men hallå, vad säger ni Ska vi göra revolution? Skära sänder våra kroppar, klä av oss nakna, samlas på våra städers torg för att skrika och sedan plåstra om varandra så vi kommer ihåg ord som

ömhet.närhet.gemenskap.empati.försoning

och det vackraste 

renaste

kärleken.

Det ska vara enkelt. Bara ansikte emot ansikte och ingen datorskärm, tv-program, fotbollsträning,  eller tiotusen svältande afrikanska barn emellan. Vi måste komma ihåg hur det var när det bara var vi.

(*Mina strumpor är blåare än himelen
och jag är mycket mindre än mina stora ord.)

Välkommen till världen, det finns visst mycket att se. Allting är nytt och framställt bara för idag. Lev ut ditt liv till max för morgondagen kanske inte kommer ändå. Och om den nu gör det så är det ju ingen som kommer att tacka dig för saker du ilät bli att göra. Dagarna förtjänar inte att bara slösas bort, för dom är ju faktiskt skapade för bara dig!

Ta ingenting i världen för givet. Och lev  livet dag för dag, morgondagen är bara ett löfte, och löften blir ju brutna varje dag. Är du redo för världen? Redo att omfamna hela skapelsen, hålla den i din hand och veta att du lever på grund av en sjukt bra anledning? Det här är ditt liv, är du den du vill vara? Du har ingen tid att förlora!

...för idag är all tid du får och idag är all tid du någonsin kommer att få!